Banankaka under utveckling

Banankaka1

I morgon måste jag ta tag ordentligt i jobbet igen, efter vad som känns som en evighet (men i själva verket kanske varit tre veckor) utan mycket mer skrivet än någon skivrecension till Sydsvenskan. Och det är med skrivande som med löpning: gör uppehåll mer än någon vecka och du börjar tappa formen. Åtminstone är det så för mig. Att komma igång igen efter en paus och formulera något vettigt om heavy metal känns lika motigt som att springa den där rundan genom stadsparken, bakom arenan, ner genom St Lars-parken förbi Höje å och tillbaka mot centrum igen.

Den här texten är, som du kanske anar, mest ett stretchingpass. Och nu äntligen ska den, som rubriken antyder, börja handla om banankaka. Banankaka är inte direkt någon kaka att skryta med; det mesta som har med banan att göra brukar ju skapa associationer till bebismellanmål, barnkalas eller desserter som dött frityrdöden på sorgliga kinakrogar.

Men banankaka blev det idag, för jag hade långväga fikagäster från Hörby att utfodra och oöverlagda banankakeidéer som dök upp i huvudet och inte ville försvinna. Banan, dadlar, brynt smör, muscovadosocker, rostade solroskärnor – det kändes som en bra kombination i teorin. I praktiken blev det mycket riktigt jättegott, åtminstone till en början. Det vill säga när kakan fortfarande var en brun sörja som låg och såg sådär aptitlig ut i sin bunke (se bild, jag är verkligen bra på att inte ta onödigt inställsamma foton).

Banankaka2

Banansötma, en lite rundare dadelsötma, lite kolatoner från det brynta smöret, en hint av muscovadosocker där någonstans, en bränd och knaprig kontrast från solroskärnorna – riktigt gott! Dock levde det färdiga resultatet inte riktigt upp till de förväntningar som smeten skapade. Kanske hade jag för lite solroskärnor i smeten, kanske borde jag ha minskat mjölmängden lite (kakan blev aningen kompakt), kanske var det dumt att använda yoghurt i stället för att springa till Coop och köpa mjölk. Jag känner att jag är en bra kaka på spåren, men är inte riktigt i mål. Det enda jag vet att jag inte ska ändra på är det här med att ha sesamfrön i formen. Sesam och banan trivs uppenbarligen utmärkt ihop.

Nåväl, så här ser receptet ut så länge:

3 ekologiska ägg
1 dl strösocker
1 dl muscovadosocker
1 tsk vaniljsocker
75 g smör
1 dl mjölk (fast jag använde yoghurt i nödvärn)
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ krm salt

ca 300 g banan
6 dadlar
50 g rostade solroskärnor
kokos, sesamfrön och ströbröd till formen

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Vispa ägg, socker och vaniljsocker ljusbrunt och pösigt.
  3. Bryn smöret, häll i mjölken. Blanda med äggsmeten.
  4. Blanda mjöl, bakpulver och salt. Vänd ner i smeten.
  5. Stavmixa banan och dadlar (urkärnade, förutsatt att du inte vill ha en väldigt knaprig kaka. Rosta solroskärnorna. Vänd ner i smeten. Rosta ca ½ dl kokosflingor.
  6. Smörj en springform. Sprid ut de rostade kokosflingorna i botten. Fyll på med sesamfrön, se till att de klibbar fast på både botten och kanter. Fyll på med lite ströbröd också och tjoffa runt i formen, så att ytan är helt inte har några som helst kala fläckar.
  7. Grädda kakan i mitten av ugnen i 30-35 minuter. Prova med en sticka, avgör själv om du gillar kladd i mitten.