Knödel

”Was für ein Knödel bist du?” Ja, visst låter knödel som ett av det tyska språkets mustigare skällsord? Idag har jag använt det i mer positiv bemärkelse, närmare bestämt som tillbehör till knackwurst och surkål. Har haft rätten i bakhuvudet sedan i januari, när jag råkade glömma saltet i ett annars felfritt surdegsbröd och kom på tanken att frysa in det för framtida knödelbruk. Krutonger, fattiga riddare och panzanella är kanske enklare sätt att ta tillvara på uppgivna brödrester, men ibland behöver man bejaka sin inre tysk.

Gjorde en fri tolkning av Jens Linders recept i ”Långkok”. Mängden räckte till två knödlar, det vill säga två normalsvenska portioner. Dubbla eller fyrdubbla receptet om du känner dig ovanligt tysk. Gör så här:

Skär/smula sönder ca 500 g bröd. Blanda med 100 g vetemjöl, ett ägg, en påse torrjäst, salt (smaka dig fram) och lite vatten. Knåda till små fasta limpor som sedan får jäsa en timme. Koka 15-20 minuter så att de sväller upp och mest ser ut som kokta raggsockor. Skär upp och servera genast.

Gott? Ja, om man gillar känslan av att äta kokt, svampigt och småsegt bröd, samt att känna sig gravid efter en måltid. Det gör jag uppenbarligen. Det underlättar om man kan strunta i det där pjåsket som brukar kallas att ”äta med ögonen”. Vet hut och hugg in.

knödel