Bönsallad med oväntat lyckad dressing

Hur ska jag göra för att äta mer vegetariskt? Det finns säkert en massa sätt att svara på den frågan. Till exempel: skaffa en inneboende som är vegetarian och känn hur detta inspirerar dig att bli mer kreativ med grönsaker (utom just idag, för Ica råkade sälja några nästan utgångna ekologiska fläsklägg för halva priset).

Eller: improvisera ihop en ny vegetarisk röra var eller varannan dag. Då bygger du snabbt upp ett brett och ständigt skiftande bufféutbud som du kan bygga eller komplettera måltider med. Det värsta som kan hända är att du i din entusiasm fyller kålskåpet med så många påhitt att du knappt får plats med andra väsentligheter, så som jäslådor med surdeg eller jättestora grytor med risgrynsgröt (kom ihåg: om du får för dig att piffa upp risgrynsgröt med stjärnanis kommer barnen att rata den skoningslöst och du får äta den själv en vecka i sträck).

Idag gjorde jag en bönsallad som blev så osnygg att jag sparar fotot till sist, men så god att den förtjänar ett blogginlägg.

2 dl puylinser
1 tetra svarta bönor
½ rödlök

2 msk olivolja
2 msk vitvinsvinäger
2 tsk dadelsirap
1 tsk dijonsenap
salt & peppar

  1. Koka linserna enligt anvisning på förpackningen. Låt svalna och blanda i en skål med en tetra svarta bönor och hackad rödlök. Förmodligen skulle det vara gott att blanda i keso, hackade oliver, groddar, vitlök eller hackade körsbärstomater. Det här påhittet är så enkelt att det knappt förtjänar ett recept, men om Hugh Fearnley-Whittingstall tycker att det behövs recept på kokta rädisor med smör så får väl ribban ligga där.
  2. Blanda övriga ingredienser till en dressing och häll över bönsalladen. Ät. Känn dig duktig som äter linser med så god aptit (det är dadelsirapen i dressingen som är knepet).

Hur det kan se ut på bild? Låt oss säga så här: det är inte Wolfgang Kleinschmidt som tagit det här fotot.

Bönsallad