Grönare mat (och några lammnjurar)

Som sidhuvud till den här bloggen har jag ett dekorativt mönster av tunnskivad gris. När jag tittar på det tänker jag ibland att det enda etiskt rimliga alternativet vore att köpa den här boken och aldrig se tillbaka. Så hardcore är jag tyvärr inte.

Lakto-ovo-vegetarian, då? Det vore väl inte för mycket begärt? Nej, sorry. För bekväm för det också, tydligen. Intalar mig att barnen skulle få näringsbrist (och hemmet förvandlas till en permanent krigszon) om jag försökte förklara att det inte nödvändigtvis är en toppenidé att äta djur.

Sedan har vi en kategori som kallas ”flexitarian”. Ordet i sig låter jättefånigt. Jag tänker att personen det avser är någon marknadsliberalist som förespråkar otrygga anställningar för maximal tillväxt. Men det betyder alltså att man är ute efter största möjliga samvetsrening för minsta möjliga ansträngning. Mest grönt, men kött lite när det passar. Har grannen grillkväll slipper man sitta där med sin förkolnade sparris.

Men okej, jag tror det är en bra start för oss genomsnittliga köttätare. Ät mer grönt, bara. Små förändringar är lättare att göra till en vana än livsstilsmässiga U-svängar som kommer med sitt eget personliga manifest.

Det svåraste när jag ville börja äta mycket mera grönsaker var att klura ut hur sjutton jag skulle tillaga dem. Är man van vid att de mest är tillbehör kan det vara svårt att basera hela måltider på dem. Ingen kokbok har hjälpt mig runt det problemet så mycket som ”Grön mat” av britten Hugh Fearnley-Whittingstall (hans programserie ”Det goda livet”, med recept baserade på endast tre ingredienser, verkar också karaktärsdanande).

Grön mat2

Om man inbillar sig att matlagning utan kött skulle vara mindre intressant, smakrik och mättande är det för att man inte vet vad man kan göra med grönsaker. ”Grön mat” är full av aha-upplevelser i det avseendet. Har du en dålig relation med aubergine, butternutpumpa eller kikärter finns terapi i massor att få här. Din uppfattning om hur man komponerar en sallad kommer aldrig att vara densamma.

En bra grej med ”Grön mat” är också att den inspirerar till att laga många rätter och äta lite av varje. Man har alltid roliga saker i kylen och äter undan, lagar mer, kombinerar på nya sätt och lägger till en korvsnutt eller lammnjure någon gång ibland. (Jag erkänner: många av de redan lysande rätterna i boken blir ännu godare med kött till.)

Igår provade jag ett antal recept från kapitlet ”Stekt & grillat”. Med små mängder av de olika rätterna fördelade i mindre ugnsformar var det lätt att göra följande:

Ugnsstekta auberginebåtar

Halvera auberginer på längden, skär långa snitt i dem. Ös på olivolja, vitlök, salt, peppar och chiliflingor och se till att det hamnar i snitten.

Rostad brysselkål med schalottenlök

Lägg lika mängd lök och brysselkål i en form. Vänd i olja, salta och peppra, lägg på en timjankvist och pressa citron över när du tagit ur formen ur ugnen.

Rostad blomkål med citron och paprika

Skär blomkålen i buketter, vänd i olja och citronsaft. Krydda med salt, peppar och rökt paprika. Ugnsbaka även några citronklyftor med blomkålen.

Morötter med fänkål

Samtliga rätter skulle lagas i ungefär 30 minuter på 200 grader, liksom en form med ugnsrostade morötter med apelsinsaft, smör, muscovadosocker och fänkål (samt persilja och granatäpplekärnor, receptet fanns i lördagens Sydsvenskan).

Gjorde också ett ”Grön mat”-recept som heter ”Kambodjansk bröllopsdipp”, men det smakade som om det på sin höjd skulle bli en uppslagen förlovning. Serverade med stekt lammnjure så att min middagsgäst inte skulle få för sig att jag försökte ställa mig in hos henne.

Se där ett annat effektivt sätt att få folk att äta mer grönt.

AubergineLammnjure

 

Annonser

Rostad potatissallad med bacon, tomat och senapsfrön

Rostad potatissallad

De två dagligvarukedjorna Coop och Ica tävlar ständigt om min uppmärksamhet med sina kundtidningar Mer Smak respektive Buffé. Den förra har snyggast design, trevligast papperskvalitet och noll inslag av en manlig chefredaktörs flåshurtighet.

Den senare har bäst recept.

Senaste numret kom vid lunchtid igår. Sidan 27 fyllde mig omedelbart med detta-måste-jag-laga-inspiration, så klockan fem stod en rostad potatissallad med bacon och senapsfrön på bordet. Jag tweakade fram en egen variant och delade dessutom upp salladen i en torr och en kladdig del. (Originalet hittar du här.)

4 portioner

600 g potatis
3 klyftor vitlök
2 msk valfri vinäger
2+1 msk olja
1 msk gula eller bruna senapsfrön
0,5 dl majonnäs
1 paket bacon
10-12 körsbärstomater
½ finhackad rödlök
en rejäl kvist färsk rosmarin

1. Sätt ugnen på 225 grader. Klyfta potatisen, grovkrossa vitlöken. Lägg i en ugnsform. På med olja, salt och peppar. Låt stå i ugnen tills potatisen fått ordentligt med färg.

2. Rosta senapsfröna i 1 msk olja tills de börjar låta som popcorn (ett lock på minskar risken för att du ska få brännande senapskorn i ögat). Häll på vinäger och låt koka någon minut. Låt svalna. Blanda sedan ner i en skål med majonnäs, knaperstekt bacon, hackad tomat, hackad rödlök och rosmarin. (Eller något annat du vill pigga upp röran med. Låt för tusan inte baconet rinna av på hushållspapper, förresten. Tycker du inte om baconfett, sök vård.)

3. Blanda potatis och baconsmörja, eller låt bli. Huvudsaken är att de får samsas i käften i slutändan.