Ruts sallad

Rutsallad

Jag tror att barn lär sig bra matvanor genom att se vuxna ha bra matvanor. Det kommer kanske att ta ett tag – jag drev min far till vansinne med potatistrots i unga år och började tycka att grönsaker var mer än ett nödvändigt ont i sextonårsåldern – men det kommer att bli ordning och reda på tallriken.

Bevismaterial A: skålen med sallad som fyraåringen plötsligt visade upp igår, helt utan inblandning eller uppmuntran från min sida. Den som självmant blandar en sallad måste vara på rätt väg. Även om det kanske mer är för sakens skull än för någon djup inre vilja att faktiskt äta den själv.

Morot, körsbärstomater, russin, citronmeliss, svartpeppar.

Juryns omdöme? En bra blandning av texturer, det ska kocken ha en eloge för. Att citronmelissens parfymerade toner sedan skar sig mot tre av fyra övriga ingredienser må vara hänt. Var skulle Ferran Adrià vara idag om han inte hade kostat på sig en gnutta avantgardism?

Kör hårt, Rut.

Kyl- och frysrensande tomatsoppa

Kalkonbuljong

Jag har väldigt svårt för att slänga mat som blir över. Kanske inte lika svårt som en icke namngiven släkting till min vän Ostlabbet, som enligt legenden har förvarat påsar märkta ”Kokt potatis -85” i frysen, men tillräckligt för att be svärmor om en doggybag när det blir ett kalkonskrov över efter en släktmiddag.

Ett kalkonskrov är en fantastisk buljongtärning att stoppa i en soppa. Slinker det med några gamla äppelklyftor och katrinplommon gör det absolut ingenting. Särskilt en tomatsoppa kan man slänga ner nästan vad sjutton som helst i, vilket är bra om man har gamla slattar av ditt och datt som tar plats i kylskåpet. Kampen mot matresterna (och svinnet) pågår ständigt här hemma.

Den senaste inkarnationen av vad vi kan kalla ”Kyl- och frysrensande tomatsoppa” blev något i den här stilen och är barnvänlig utan att kännas som en kompromiss.

5 portioner

1 gammalt kalkonskrov
2 tetror krossade tomater (ca 800 gram)
1 tetra kikärter
2 stora gula lökar
1 schalottenlök
3 klyftor vitlök
3 msk tacosås (mild)
1 msk kornmiso
1 msk kinesisk soja
1 msk rödvinsvinäger
2 tsk Worcestershiresås
3 msk riven prästost
2 msk crème fraiche
salt & peppar

1. Hacka löken grovt, stek på svag värme i 20 minuter. Tillsätt samtliga övriga ingredienser utom kikärter och crème fraiche. Låt koka så länge du orkar (från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen för min del igår), tillsätt vatten om det ser för tjockt ut.

2. Ta upp kalkonkadavret, pilla loss så mycket kött du kan och skicka ner det i soppan. Tillsätt en förpackning kikärter för att kompensera barnens i övrigt miserabla intag av nyttigheter. Stavmixa soppan till en slät gröt som inte ser ut att innehålla dessa nyttigheter.

3. Spä eventuellt ut med mer vatten, tillsätt crème fraiche och smaka av. Förmodligen behövs det mer salt, peppar, vinäger eller mystiska gamla kylskåpsslattar. Gårdagens överblivna bokstavspasta är bra att komplettera med. Och kanske mer crème fraiche.

4. Servera och njut av att barnen tror att de äter något som är ganska nära släkt med ketchup, men som egentligen är en riktigt schysst måltid. Grattis, du vann.

Knorr Stroganoff

Egentligen borde jag skriva något om nya skivan med norska bisarropunkarna Haust, men härom dagen fick jag en torkad grisknorr av min gode vän Jon på Ostlabbet. Han hade i sin tur fått den av Margit Richert, en briljant matskribent som tyvärr verkar ha lagt ned sin blogg men bör följas på Twitter av folk som gillar att äta och fnissa. Knorren skulle enligt uppgift vara rik på umami, vilket är mer än man kan säga om de flesta norska punkband.

Därför känner jag mig manad att blogga om den i stället.

Knorr1

Vad man gör med en torkad grisknorr? Nu kanske jag har missuppfattat dess användningsområde, men jag föreställer mig att tingesten fungerar lite som en mer spektakulär buljongtärning. Eftersom jag har en tendens att vilja umamibomba tomatbaserade gryträtter blev det en skapelse vi kan kalla ”Knorr Stroganoff”. (Som ni kommer att märka fegade jag och åt inte upp själva knorren. Det får bli ett senare inlägg. Jag har en till på lager.)

Det här receptet räcker till 4 vuxna, eller 20-30 fyraåringar som inte är så peppade på grytor som smakar annat än grädde och ketchup.

1. Hacka två gula lökar och en vitlök. Stek nån kvart i smör på låg värme.

2. Lägg en torkad grisknorr i en rymlig traktörpanna på låg värme. Häll på en eller två tetror krossad tomat, fettet och plåtavskrapet från gårdagens kalkonmiddag (kan rimligen ersättas av lite kycklingbuljong), 2 msk ketchup, 1 msk soja, en skvätt fisksås, riven parmesan, miso eller andra umamibomber samt en kvist färsk rosmarin. Tillsätt löken när den är mjuk. Låt småputtra så länge du hinner/orkar.

3. Efter löken, smörstek 2-3 hg ostronskivling i stora bitar i samma panna. Lägg åt sidan i en skål efter 15-20 minuter.

4. Höj värmen och bryn rejäla strimlor av falukorv (800 gram eller så, anpassa efter mängd tomatbas).

5. Tillsätt korv och svamp i tomatbasen, samt generöst med crème fraiche. Smaka av.

6. Avlägsna grisknorren, återanvänd vid senare tillfälle. Lite som en tepåse av kött. (”Edward Blom-te”, tyckte Ostlabbet.)

7. Servera med ris, pasta, potatis eller vad du nu är sugen på.

Knorr2

(Det här inlägget har jag snott av mig själv från min andra blogg. Här passar det bättre.)

Skyttegravskrig och randig morotssoppa

Knorr2 (Till vänster: tomatsås med torkad grisknorr.)

”Jag gillar inte NÅGONTING som vi har hemma!”

”Vilken lyx att slippa äta kvällsmat!”

Två citat av hushållets fyraåring som sammanfattar spänningarna som så lätt uppstår i den så kallade ”måltidssituationen”, ett uttryck som för tankarna till polisförhör, gisslandramer och EU-politiker som lägger pannorna i djupa veck över enorma konferensbord.

Hur ska vi lösa måltidssituationen utan att ta till lösensummor (omärkta fiskpinnar) eller låta den eskalera till ett skyttegravskrig någonstans mellan råkosten och lättmjölken? Är det vettigt att framhärda i att laga icke barnanpassad mat, eller är det att be om magsår och gråa hår i förtid?

Ibland, rent av ganska ofta, ger jag mig och lagar sådant som skapar en bubbla av kosmisk frid: fläskpannkaka, köttbullar och potatismos, torskblock med potatis och skirat smör. Det äts. Det begränsar måltidspolisiära insatser till att torka spilld mjölk och att med jämna mellanrum fråga fyraåringen om hennes hand är en gaffel.

Ibland, rent av ganska ofta, lagar jag mat enbart utifrån mina egna nyckfulla preferenser. Droppen måste urholka stenen. Någonstans i barnens undermedvetande måste det fastna ett intryck av att nästan vad som helst kan vara gott och roligt att äta. Till och med utan ketchup eller crème fraiche.

Igår gick jag all in och lagade två och ett halvt recept ur Lotta Lundgrens ”Om jag var din hemmafru”: Randig morotssoppa, rotfruktspannkakor och rostad pumpa med linser och pinjenötter (fast utan, för jag glömde linserna och var för snål för att köpa pinjenötter).

Eftersom Lotta strängt avråder läsaren från att följa hennes recept brynte jag morötterna till soppan innan jag hällde en halvliter fläskläggsavkok över dem att koka i.För upprors och åtgångs skull slängde jag också med lite palsternacka som blivit över från rotfruktspannkakorna. Det skulle jag inte ha gjort. Soppan smakade mer palsternacka än morot. Och särskilt randig blev den inte heller, hur mycket jag än trixade med Instagramfilter.

Morotssoppa 1Morotssoppa 3

Vad barnen tyckte? Efter några uppmaningar om att visa hur modiga de var – en utmaning som brukar fungera rätt bra – åt de några skedar. Med lite crème fraiche. Förhoppningsvis lagrades ett smakminne som konstaterade att morötter, palsternacka, kanel, citron och vanilj inte var någon hälsovådlig kombination.

Rotfruktspannkaka 2Kålsallad

Sedan åt de rotfruktspannkakor med riktigt god aptit. Att smeten var gjord på rismjöl och innehöll försåtliga mängder riven morot och palsternacka klagade ingen på. Bacon, feta och keso godkändes som tillbehör; rostad pumpa och fräst vitkålssallad med russin och rostad kokos ratades.

Rotfruktspannkaka

Matkulturen – Verkligheten 1-1.

Mer tänker jag inte begära.