För ett par år sedan fick jag en bok som heter ”Expedition: Mathantverk” i present. Den beskriver hur man bygger röklådor, startar en snigelfarm, ystar sin egen ost, gräver ner djur i kokgropar och annat som varje vuxen människa bör veta.
Min granne Jon, som jag mest hade hejat på när våra barn lekte på innergården, fick låna boken och fastnade för det där med att ysta sin egen ost. Nu driver han en webbutik som heter Ostlabbet och säljer allt man kan tänkas behöva som hemmamejerist. (Full transparens: jag har fått låna så mycket grejer av honom att jag funderar på att låta svärmor brodera Ostlabbets sponsorlogga på mina ytterkläder.)
Länge sneglade jag lystet på alla Jons ostprojekt. Några har jag haft förmånen att smaka; färskostcheesecaken var fantastisk och den första hårdosten som han glömde bort i vakuumförpackning i något år var förträfflig – som en blandning mellan cheddar, parmesan och prästost.
Men det här med att starta en karriär som hemmamejerist verkade vara en utmaning. I alla fall jämfört med det surdegsbakande jag håller på med annars. Så för att komma igång på lättaste möjliga ingångsnivå skaffade jag mig ett eget exemplar av Mary Karlins ostbibel ”Artisan Cheese Making at Home” och provade att göra queso blanco, den enklaste av färskostar. (Det här inlägget skrev jag ursprungligen för Ostlabbets blogg i januari, här uppdaterar jag det bara för min egen räkning. Sedan dess har jag hunnit med fler mejeriprojekt som jag ska blogga om i sinom tid.)
Jag gjorde en halv sats.
1. Värm två liter mjölk till 90 grader. Vispa i 45 ml vitvinsvinäger. Ta bort mjölken från värmen och låt stå 10 minuter. Mjölkproteinet koagulerar till en ostmassa och separeras från löpen, vars grönaktiga färg gör att man som nybörjare blir lite misstänksam.
2. Lägg en ostduk i ett durkslag och ställ ovanpå en gryta som kan samla upp den vassle som rinner av. Ta upp ostmassan med en hålslev och lägg i duken. Låt rinna av några minuter, strö sedan ½ tsk salt över ostmassan för att ge den en tilltalande smak. Vik nu upp hörnen på ostduken, knyt ett snöre runt och låt rinna av i ytterligare en timme.
3. Klart! Stoppa queso blancon i en burk, ät inom en vecka (men allra helst 24 timmar). Hur enkelt som helst.
4. Bonus: eftersom det blev 1½ liter vassle över passade jag på att använda den som degvätska till ett enklare bröd. Min surdeg väntade fortfarande på en transplantation från Jon när det här inlägget skrevs – nu lever den åter i all önsklig välmåga – så det blev ett vanligt jästbröd.
600 g vassle, 500 g vetemjöl special, 300 g rågsikt, 15 g jäst, 30 g olivolja, 20 g salt. Kör i degblandare, låt jäsa till dubbel storlek, baka av i 250 grader (sänk till 200 efter 15 minuter).
Undrar förresten vem det var som gav mig ”Expedition: Mathantverk”? Den personen är jag skyldig en väldigt god middag.
FETT OCH GOTT 